what would laura palmer do?

2006-05-20T15:18:00.000-07:00

det är ditt fel att jag ler bakom min kaffe latte för att minuten senare gå in på toa och gråta sönder mina ögon i hopp om att de inte har överbevakningskameror i hörnen eller kanske att de har det så att någon ser och orkar hjälpa för jag orkar inte längre ensam, cher kan sjunga att hon är strong enough hur många gånger som helst men det biter inte längre och jag kan inte lura mig själv mer för jag är alldels för genomskinlig, jag känner mig själv och jag tror att jag känner dig men alla målar upp en felaktig bild av dig som jag inte kan acceptera för du är ju snäll mot mig. eller är du det? det kanske inte är en tillfällighet att jag sitter ensam i båten och försöker ösa mina egna tårar för att inte sjunka ännu mer

det är ditt fel att jag inte orkar äta för ju mindre jag är desto mindre bekymmer, mindre yta och då kanske jag får plats i din väska så du kan bära runt på mig hela tiden precis som jag bär runt på dig. om jag alltid finns till hand kanske du kan förmå dig att plocka fram mig när du äntligen har tid. jag lurar mig själv när jag tänker att om du kanske ser att jag är ledsen så rusar du fram med ett första hjälpen-kit för jag vet vet VET att det inte är så, ju mindre bekymmer jag belastar dig med desto mer vill du ha mig men vill du ens ha mig?

det är ditt fel att du har blivit så jävla svår att förstå sig på, eller är du kanske lättast av dem alla? det enda jag vet är att du super och drogar och försöker vara så jävla speciell hela tiden, du lurar dig själv när du tror att du är det och du lurar alla andra med, mitt hjärta har du lurat men min hjärna vet vet VET att du är en osäker liten barnunge som försöker så jävla hårt, min hjärna har fattat det så den kan du inte lura, men du har lurat mitt hjärta och mina organ är ovänner, de pratar inte längre med varandra och det är ditt fel

2006-05-18T23:53:00.000-07:00

hello and welcome, nu är den här igen, den efterlängtade klumpen i magen som dyker upp varje gång någon nämner ditt namn... om jag tänker efter riktigt hårt känner jag din doft i mina luktkörtlar och om jag rotar runt lite i garderoben kan jag nog hitta tröjan som tillhör dig som jag aldrig förmår mig själv att återlämna

och svaret på frågan där uppe, what would laura palmer do, ja hon hade väl snortat en jävla massa kokain och gömt sin kärlekskranka nuna på någon bordell uppe i bergen. men jag är lite för skygg och lite för väl medveten om riskerna, dör hellre av några flisar i hjärtat än med huvudet däckat på ett bord med tydliga rester av en kola-lina

2006-05-18T23:37:00.000-07:00

så sitter jag där på bussen igen. samma plats, samma destination fast med ett helt annat mål. förr var det alltid att komma till dig, nu är det att komma bort. tredje raden bakifrån, sätet längst in mot väggen. vill inte vidröra människorna som passerar mig i mittgången. kollar drömmande ut ur fönstret, som alla de andra gångerna, men då drömde jag om dig och nu drömmer jag mig bara bort. vet att det inte kommer hända, jag har förstått det har fått mitt hjärta att förstå det med men det har inte riktigt svalt nyheten än, hjärtat bankar på varje gång jag ser dig eller hör någon prata om dig, men jag har förstått att det inte blir något. det rann ut i sanden den här gången med och hur jag nånsin kunde tro att du hade ändrats förblir ett mysterium men du var alltid den av mina vänner som var bäst på att manipulera mig. vänner och vänner förresten, du och jag var väl aldrig riktigt vänner, antingen var vi mindre eller så var vi mer. jag känner av rotlöshetens närvaro igen. innan trodde jag att jag skulle hitta hem tillsammans med dig och vara hemma tillsammans med dig men nu vet jag att det inte kommer bli så. min hjärna har förstått det och i sinsom tid kommer mitt hjärta sluta banka likt förbannat varje gång jag ser dig eller hör någon prata om dig, snart kommer det bli okej att tänka på dig igen för det håller på att rinna ut i sanden. vad det nu var vi hade.

2006-05-17T21:33:00.000-07:00

ett första inlägg som kanske kräver en presentation men nej, det kommer i sinsom tid, jag har inte tid och jag har ingen lust att vräka ur detaljer om mig själv som ingen bryr sig om. ingen får veta vem jag är egentligen och det här är bara ett ypperligt tillfälle för mig att få blogga av mig om känslor och dylikt som dyker upp här och var men som jag inte kan dela med nån. därför blir det ingen presentation. ni får väl se.